Xperia Play

Efter en dryg månad eller något sånt med telefonen så är det dags för en avrundning. Det är första gången jag bloggar om en pryl eller bloggar alls så det är inte helt lätt för mig det här vilket kanske har märkts i mina inlägg som inte varit lika flashiga som de andras. Jag får helt enkelt försöka summera det här som jag brukar göra efter en match då man tar med sig det positiva och även nämner det negativa i matchen.

Vi börjar med det negativa först så att vi avslutar med det bättre..

Det finns egentligen inte mycket negativt men jag får nog äta upp mina ord från första inlägget då jag sa att tyngden inte var något problem för mig. Ja det stämmer delvis men tycker att det känns lite jobbigt ibland när man håller den med en hand och försöker klicka sig fram. Sedan tycker jag att att den kunde varit lite mer slim men med tanke på vad som finns i den så förstår man storleken.

En annan grej som jag tycker är lite jobbig är kameran och kolla på bilder. Kan kännas en aning segt ibland när man tagit kort. Kameran i sig tar jättefina kort men den är lite seg.

Jag kan inte ta fram något som är direkt wow med telefonen utan det är mer helheten som imponerat på mig.
En rolig telefon som är minst lika användarvänlig som Iphone plus att den även innehåller mer godis. Spelkontrollen hamnar på andraplats bakom den riktiga PS3 kontrollen förstås men helt klart framför PSP.
Jag kan helt klart rekommendera den här telefonen till den som vill ha allt en smartphone har men samtidigt vill ta med sig nöjet hemifrån och testa sig fram bland alla spel som finns tillgängliga. Det har varit ett nöje att skriva om telefonen men framför allt att få ha den i sin ägo..

Vi hörs och ses,
Mvh

#11 Emir Bajrami

Har haft nöjet att leka med telefonen ett bra tag nu.
Är väldigt nöjd med allt förutom kameran, den är seg men tar väldigt bra bilder åtminstone om jag jämför med min gamla iphone. Saknar väl kanske zoom men utöver det så är det trots allt väldigt bra bilder man får fram om man nu vänjer sig vid att den tar någon sekund på sig innan den tar bilden.
Det är nog egentligen det enda jag kan klaga på för tillfället, självklart så önskar man ju fler spel men det trillar ju faktiskt in nya hela tiden och jag spelar ändå varje dag och tillfälle jag kan med den.

Xperia Play har allt jag behöver i en telefon och plussa då på med en handkontroll och fler spel som trillar in hela tiden så går det inte annat än att gilla sin nya följeslagare.

Summan av kardemumman så har jag nu lagt min gamla iphone på hyllan och är mer än nöjd med den telefon som numera håller mig sällskap.

Den här gången ska jag kolla lite på det här med android och jämföra med mina Iphone 3g s och Iphone 4.

Android var något helt nytt för mig så det blev lite strul i början när man hade blivit van vid Iphone. Till en början tyckte jag att det var jobbigt att använda telefonen så jag körde luckan bara för att komma till spelen direkt.

Efter ett tag var jag tvungen att lära mig android och hur det funkar och det är ju lite mer att hålla reda på än hos iphonen där man har en knapp bara. Jag måste erkänna att jag blev väldigt imponerad av touchskärmen och dess funktioner men jag skulle nog ljuga om jag sa att den är uppe i Iphone 4′s kvalité på touch och skärm men däremot så är den ljusår framför min första upplevelse av touch som var HTC touch diamond.

Jag har även börjat utforska telefonens funktioner och android market där jag hittat lite godis. Skärmlås är en grej jag var tvungen att leta upp direkt eftersom det är ett måste idag för att undvika en facerape av grabbarna i laget ..

En favorit i telefonen är bubble blast 2 som jag kör varje dag. Inte ett riktigt xperiaplay spel men något man kan fördriva tiden med och som är väldigt beroendeframkallande. Jag har inte kopplat några konton än så jag kan inte köpa några riktiga spel men två andra godingar är Angry Birds och Super K.O. Boxing som är ett boxingspel som går att spela med kontrollen i xperiaplay.

Det var allt från mig denna gång,, det kommer en sammanfattning på telefonen snart där jag ska ta upp vad jag tycker saknas och vad som är grymt!

Nu har Xperia PLAY äntligen kommit ut i handeln till glädjerop från kritiker och flera av er har säkert hunnit lägga vantarna på en telefon! Vi hoppas att ni är lika nöjda som vi är Många har säkert också begett sig ut på Android Market för att hitta de bästa spelen som är kompatibla med PLAYs handkontroll, och några undrar kanske vart ni hittar alla era favoritspel från Playstation 1. Spelutbudet till Xperia PLAY växer dagligen, med såväl exklusivt utvecklade spel som anpassade gamla godingar. Vid lansering har vi en uppsjö på över 50 titlar som fungerar med Xperia PLAYs kontroller, men det är en siffra som hela tiden stiger i och med att utvecklare får tillgång till telefonen och inser dess potential. Vi är övertygade om att det kommer att fortsätta strömma in fantastiska spel, och att de blir allt mer slipade och imponerande allt eftersom. Om ni redan varvat de tillhörande spelen så kan ni nu stilla era spelbegär genom att ladda ner Worms, och på måndag släpps Backstab från speltillverkaren Gameloft. Kika in trailern högst upp!

Under min tid som sambo med Xperia Play har jag och Emmy haft en löpande konversation om våra erfarenheter och, hör och häpna, kommit fram till ungefär samma slutsatser.
Det är lätt att bli sympatiskt inställd till Xperia Play för den uttalade ambitionerna om att göra en spelmobil. Och visst fyller den rent hårdvarumässigt ett behov av spelkontroll som iPhone, på sin höjd, har fått förlita sig till tredjepartsutvecklare med suspekta sugkoppskontroller. Även om multi touch-pekskärmar har skrivit om förutsättningarna för spel ? och tvingat spelutvecklare att tänka utanför ramarna ? är det svårt att inte då och då längta efter gammal hederlig taktil feedback med styrkors och knappar.
Men när vi närmar oss ämnet om vad vi ska spela på Xperia Play känns utbudet i dagsläget inte, ska vi säga, helt förtroendeingivande. Playstation-spelen som är tillgängliga just nu är knappast representativa för vad som gjorde formatet till det dominerande under sin tid. Var är Tekken 3, Final Fantasy VII, Castlevania: Symphony of the Night, Resident Evil 2 eller för den delen en wifi-kompatibel version av Konamis tokroliga, och i väst sorgligt förbisedda, minispelsorige Bishi Bashi?
Som det ser ut nu lämnar den dedicerade spelrepertoaren en hel del att önska. Och att EA inte ens kunde förmå sig att konvertera fjolårets upplaga av FIFA får en liten varningsklocka att ringa. Samtidigt som man inte ska läsa in för mycket av en konsols öde i dess releasetitlar (både PlayStation och Playstation 2 hade smått bedrövliga) tycks Xperia Plays största styrka i dagsläget vara en över ett decennium gammal spelskatt.

Testperioden börjar lida mot sitt slut, och jag ska erkänna att jag tycker att det har varit kul att få möjligheten att testa telfonen. Men, att vara först innebär också att allt inte riktigt känns färdigt. Det dröjde länge innan några fler spel än de som följde med telefonen faktiskt började trilla in. Och fortfarande känns utbudet av gamla PS1-klassiker skralt. Ingen av dem har lockat mig till köp utan fokus har legat på de spel som erbjudits via Android.

Att det går att använda emulatorer där du själv kan få kontrollen att fungera med gamla emulerade spel har ni säkert redan läst om. Men det är i mina ögon igen bra kompensation för ett skralt utbud. Den vanliga användaren lär inte förstå hur emulatorer ens fungerar och jag tycker inte att något sådant ska behövas för att en speltelefon ska kännas just som en speltelefon.

Det finns också andra saker som jag verkligen saknar med Xperia Play. Utbudet i Playstation Pocket lär ju naturligtvis bli större allt eftersom. Men just nu är det läskigt svagt. Android market erbjuder visserligen många Xperia Play-anpassade spel, men åter igen – många förväntar sig nog gamla Playstation-produkter.

Jag hade helt enkelt önskat att Xperia Play skulle kunna synka med PSN. Jag önskar att jag kunde ladda in mina redan köpta spel i telefonen och att utbudet av gamla retroklassiker var större.

Och det här är synd. För Xperian är verkligen en bra gamertelefon. Kontrollen fungerar förvånandsvärt bra även om jag inte är överdrivet förtjust i de små styrplattorna och placeringen av L- och R-knapparna. Det känns dock smidigt att kunna bära med sig den bärbara konsolen i samma manick som telefonen och det är en fullt fungerande Android.

Jag hoppas därför verkligen att Sony tar sig i kragen och visar vart skåpet ska stå med en massa spännande oldie-releaser framöver samt en möjlig integration med Sonys PSN-tjänst.

Vill ni läsa mer av mig i framtiden hittar ni mig på min privata spelblogg Emmyz.net.

 

 

För några dagar sedan försökte jag och en av de andra testpiloterna, Johan Hallstan, oss på att köra lite onlinelir för att testa funktionerna. Och då snackar vi spel över nätet eftersom vi sitter på helt olika platser i landet.

Tyvärr lyckades vi inte alls.

Först testade vi Fifa, men insåg snabbt att det bara gick att spela om man satt på samma WiFi. Trist,  för det hade varit häftigt att testa.

Nästa försök blev Star Battalion. Där var vi båda tvugna att skaffa ett konto hos Gameloft för att det skulle fungera. Men inte heller här nådde vi hela vägen fram. Medan det fungerade snabbt och smärtfritt för mig fungerade det inte alls för Johan. Efter flera tappra försök med omstart av telefon och annat så gav vi helt enkelt upp.

Dessutom buggade Star Battalion efter det ur helt på min telefon. Det gick inte att stänga av och trots att jag försökte och försökte stänga ner det både i spelet och manuellt i inställninagrna så låg musiken kvar i bakgrunden och störde.

Åter igen: trist. Det hade varit kul att få känna på spelupplvelsen i en onlinematch. För någon i närheten som har en Xperia Play finns det inte. Sedan dess har jag inte testat att koppla upp mig mer online, både för att det egentligen inte är min grej och för det andra att jag inte hittat några spel med onlinestöd som passar mig.

En grej som jag dock har lyckats testa sedan sist är Battle Bears, ett av alla Android-spel som är specialanpassade till Xperia Play. Och för första gången använde jag också de två små styrplattorna som fins på spelkontrollen. Men jag måste erkänna, jag tycker att det krångligt att styra med dem. Jag föredrar styrkorset för där känner jag verkligen vart jag har fingrarna och det känns som om jag har mer kontroll.

Däremot är det verkligen glädjande att se att det dimper ner allt fler PS1-spel i Playstation Pocket-appen och att det faktiskt finns en hel del Android-spel som har stöd för kontrollen. För jag har sagt det förr och jag säger det igen. Den här telefonen måste kunna erbjuda ett brett spelutbud anpassat för kontrollen. Annars lär den aldrig ersätta de andra bärbara konsolerna.

…för att använda ett gammalt Timbuk3-citat. Och framtiden är verkligen ljus för Android. Som ett av få verkligen realistiska alternativ för telefontillverkare som inte vill / kan spendera de närmaste åren med att utveckla ett egen smartphone-OS står sig Android verkligen starkt. Frågan är om det kan mäta sig med den främsta konkurrenten, Apples iOS. I ren användarupplevelse är svaret ganska givet: nej. Men sen finns det faktorer så som kontroll och möjlighet att göra vad man vill med sina prylar. Där är det inte heller någon hög-odsare att Android står stadigt som ett bättre alternativ.
Hur viktiga dessa faktorer är gentemot varandra är naturligtvis individuellt. Personligen försökte jag ge Android en chans när det var på version 1.5 och nu igen på version 2.3. Men jag kan konstatera att det inte är rätt för mig. Jag föredrar ?it just works? över ?do anyting?. Men det är ju bara jag.

Som spelenhet däremot tycker jag att Xperia Play står sig riktigt starkt. Närmaste konkurrent är nog egentligen GamePark:en och den tillverkas inte längre. Denna maskin har hårdvara nog att hantera emuleringen av en stor flora olika mer eller mindre klassiska spelkonsoler samtidigt som den har kontroller som gör det hela riktigt spelbart. Räcker detta för dig? Tja, om du kan tänka dig att köra Android kan jag inte tänka mig någon annan telefon som är lika intressant.

Peace out
/Jon

Den här posten har tyvärr blivit försenad. Anledningen var att jag helt enkelt trodde att sajten lagts ned. Det tog några dagar innan det visade sig att det bara var ett tillfälligt fel men att min webbläsare inte ville uppdatera sidan riktigt. Nåväl, jag är äntligen tillbaka och med det mina slutintryck.

Jag kan börja direkt med att dra ned på förhoppningarna om att Xperia PLAY skulle kunna ersätta en bärbar konsoll av typen PSP eller Nintendo DS. Visserligen är den tekniskt sett tillräckligt kraftfull men av det jag sett av spelutbudet – det är fortfarande i huvudsak de traditionella mobilspelsutvecklarna som står för utbudet – domineras det av så kallade casualspel. Pusselspel, snabba action-spel och sådana som man kan spela några minuter på bussen, på fikarasten eller i väntan på pizzan.

Eller så kan man uttrycka det så här: Spelen skiljer sig inte nämnvärt från de simpla Java-spel jag hade på min gamla (icke smartphone) telefon. Endast grafik och ljud har blivit bättre.

Jag skulle däremot vilja säga att Xperia play är i det närmaste perfekt för retrospelare som jag själv som inte måste hänga med i de senaste spelen på en gång. Dels verkar SonyEricsson ha förstått detta då man sett till att börja konvertera gamla Playstation-spel (det behövs betydligt fler) till telefonen, och dels finns det en uppsjö med emulatorer tillgängliga.

Jag har bara hunnit prova ett fåtal men de är överlag väldigt bra och långt framskridna i sin utveckling. Emulatorer av många olika konsoller och datorer finns tillgängliga – både i gratisversioner och sådana som kostar en slant. Personligen tycker jag att det är helt okej att betala för en bra emulator som någon/några slitit med. Emulatorer är ju också – tvärt emot den vanliga uppfattningen – inte olagliga (i de flesta fall). Vad som däremot känns lite hutlöst är de appar för att ladda ned spel (roms) som i princip är små sökmotorer och som även de kostar en del. En del roms är olagliga andra är gratis. Oavsett vilket hittar du nog de du söker via den kostnadsfria sökmotorn Google. De sök-appar som finns att köpa på Android market tangerar enligt mig på gränsen till bondfångeri.

Spelutbudet är ju det som avgör om en konsoll ska överleva en längre tid. Eftersom Xperia play även är en telefon och minidator är man inte lika beroende av spelutbudet. Som telefon betraktat uppfyller den alla mina krav. De inbyggda apparna från SonyEricsson har varit naturliga att använda och jag har aldrig känt behovet av att ladda ned någon ersättnings-app.

Överhuvudtaget har alla funktioner och knappar känts väldigt naturliga och det är endast någon enstaka gång som jag haft behov av att söka hjälp i den inbyggda manualen. Ska jag lyfta fram något negativt så får det väl bli kameran då som inte riktigt lever upp till sina 5 megapixlar vad det gäller fotokvalitet.

Så då återkommer vi till spelen. Spel som tar sig bortanför casualnormen vad det gäller omfång och speldjup är än så länge alldeles för få, faktiskt har jag bara sett ett så här långt. Spectral souls marknadsförs som “Full Size“-RPG och är förhoppningsvis ett bra exempel för andra speltillverkare att ta efter. Men jag har fortfarande inte testat det, så jag vet inte om det håller måttet.

I och med Xperia plays sköna handkontroll finns det dock numera alla möjligheter att skapa en lika rik spelupplevelse som på de traditionella bärbara konsollerna. Tills vidare får man förstås den spelupplevelsen genom retrospel. De senaste dagarna har jag till exempel harvat runt i Megadrive-klassikern Phantasy star II. Men visst vore det roligt med mer moderna alternativ. Xperia Play har ju en så stor potential.

Om man har en vän som också äger en Xperia PLAY så kan man väldigt enkelt spela mot, eller med varandra. Telefonerna i klippet är uppkopplade mot samma Wi-Fi nät och kan på så sätt spela Fifa 10 mot varandra!